Pop och politik, del 5

Så var det det där med Mattias Alkberg, Parker Lewis och Håkan Juholt. Jag vill inte ägna mer tid åt Håkan Juholt, så vi pratar om de andra istället. För dom kan nog göra mer för politiken än HJ.

Och egentligen gör dom det utan att prata politik. I alla fall när de gör det som bäst. Parker Lewis menar att han inte tänkt att göra en politisk skiva, men så är det just det han gjort. Berättelser om pengar som tar slut och radhussekterism är vardagliga scener och just därför sant politiska. Visst är Mattias Alkberg tydligare politisk med titlar som Bit i kudden, skattebetalare men även hans historier från familjelivet i Luleå är minst lika politiska.

Så när var tredje svensk röstar på moderaterna är det tur att svensk popmusik inte är tyst. Hösten 2011 kanske är återkomsten för den politiska popen. Om den låter som Mattias Alkberg och Parker Lewis är jag mer än nöjd.