Regnet tycks aldrig vilja sluta att falla idag. Inne i vår lägenhet råder ett avvaktande lugn. Men om man riktigt känner efter märker man att luften vibrerar av längtan och nervositet. Hon har gått två dagar över tiden. Det stora närmar sig. När som helst kan det hända. Just nu är det för stort för att förstå. Vad kommer det innebära att vara förälder med ett livslångt ansvar? Det både skrämmer mig och lockar mig. Märkligt. Men jag längtar efter det mer än något annat.
Jag vill inte gå till jobbet imorgon. Imorgon vill jag vara pappa.
