Ibland känns det som jag alltid är ett steg efter. Alla andra gör upptäckter, men när jag väl gör mina första steg på månen är det inte längre något nytt. Jag har hört att det finns nåt som heter Fassbook (eller ska det vara Fassbinder?), kanske upptäcker jag det nästa vecka. Häromdagen upptäckte jag Stereogum. Men vi tar det från början.
Den förtjusande Frida Hyvönen sommarpratade trevligt, men framförallt spelade hon egensinnig musik. Såklart. Jag tackar Frida för att jag fick upptäcka Judee Sill. Själv fick hon skivan av Andres Lokko som present när hon släppte sin första skiva. Så jag får väl tacka honom också. Frida Hyvönen ger också ett tack till Judee Sill genom att ha spelat in en fantastisk version av "Jesus was a crossmaker", som finns tillgänglig hos Stereogum.
Det fick mig att upptäcka ytterligare en källa till bra musik. Stereogum ger förutom musiknyheter gratis mp3:or med exempelvis nya Daniel Johnston-låtar. Bara en sån sak. Kanske roligast är de hyllningsskivor som de dragit ihop och släpper gratis på sidan. Varför inte lyssna till när Shout out louds har roligt med R.E.M:s "Man on the moon"? Men mest intressant är nog egentligen hyllningsskivan till Björks "Post". Hippa Brooklynmusiker gör egna versioner av Björks snart 15 år gamla låtar och visst är det trevligt när the Dirty Projectors tar sig an "Hyperballad" och när Final Fantasy och Ed Droste (Grizzly Bear) sjunger duett, men det som slår mig mest är det moderna i Björks egna skiva. De nya versionerna låter precis som något Björk själv hade kunnat spela in 1995. Och när jag tar fram "Post" ur skivhyllan så känns den fortfarande spännande. Jag vet att jag börjar bli gammal och nostalgisk, men i det här fallet tror jag att jag är något på spåren. Med tanke på Stereogums val av hyllningsskivor (och val av hyllande artister) så är det fler än jag som fortfarande kan uppskatta 90-talets musik.
