Göran Lambertz musiksmak

Jag kan knappt fatta det. Fjorton månader tills jag ska gå till jobbet nästa gång. Visst kommer jag att jobba innan dess, men med något helt annat. Att vara med barn på heltid vet jag innebär mycket jobb, vilket många inte varit sena med att påminna mig om. Om jag fått en krona för varje gång jag fått den kommentaren hade vi nog kunnat köpa den där snygga coola barnvagnen åt Frans som vi suktat efter. Än så länge har inte föräldraledigheten känts av eftersom dagarna fortfarande kallas sommarlov. Och det har börjat riktigt skönt.

En del av mina traditionella sommarlovssysslor har redan avverkats. Fika på stan, joggingturer i Slottsskogen (okej, bara två hittills), besök på biblioteket (ska äntligen ta mig an Marjane Satrapis Persepolis, återkommer säkert till den senare), fika igen, besöka IKEA (två gånger), ge bilen en extra omsorgsfull tvätt, lyssna på sommarpratarna (missade tyvärr Helle Klein, men kan meddela att Göran Lambertz musiksmak bör bli föremål för en rättslig granskning), borra några hål i väggen och ytterligare en fika.

Både jag och Sigrid är lediga nu. Det är en lyxig känsla att vakna upp till en ny dag och diskutera över frukostbordet hur vi ska fördriva dagen tillsammans. Och detta ska vi göra i åtta veckor till. Rimligtvis borde vi få mer tid till bloggandet också (har inte märkts än), men den närmaste veckan kommer det vara tyst på sidan eftersom vi är bortresta på släktbesök.

Slut

Allting tar en gång slut. Mjölet i påsen, pengarna på kontot, gammal vänskap. Inget är evigt, allt är föränderligt. Det är den enda sanna lagen. Ibland till sorg, ibland till glädje.

Terminen är slut. De sista proven är rättade. Betygen är satta. Eleverna har gått hem. En vidunderlig lättnad och glädje.

Six feet under är slut. Nate är död. Ruth, David, Keith, Brenda och Claire kommer att dö och i det sista avsnittet fick vi veta hur. Det är naturligt att en serie som så mycket kretsat kring döden en gång också skulle ta slut. En bra serie vet även när det är dags. Jag är glad över att slutet blev värdigt. Men när söndagkvällen kommer känns det tomt. SVT vill försöka trösta oss med en finsk dramaserie istället. Jag tackar ödmjukt nej.

Om någon bad mig lista de bästa tv-serierna genom tiderna (snälla någon, bed mig!) så skulle Six feet under vara med. Den kära Bodil Malmsten håller inte med. Hon menar att den innehåller för lite våld och föredrar Sopranos. Ja, där är det ju inte brist på den ingrediensen. Samtidigt så är väl en serie om döden så våldsam som något kan bli. Om det nu är våld man är ute efter.

En bra tv-serie enligt mig utnyttjar den fördel som tv har gentemot filmen, nämligen tiden. Filmen har två timmar på sig att presentera sina karaktärer, ordna en konflikt och sedan lösa den. Tv-serien kan ha den tiodubbla tiden till förfogande. Six feet under har ett par gånger gått i fällan och trott att den varit en film. Hela dramaturgins schema har avhandlats på 50 minuter. Men det är förlåtet. I det stora hela har det varit en riktig serie. Ingen hast, inget jäkt. Karaktärerna och konflikterna har fått mogna i den takt som behövts. En kvalitet som blir mer och mer sällsynt.

Jag håller med Bodil, vi hörs om hundra år så får vi se vilken serie som överlevt. Jag kanske har ändrat mig då. Inget är evigt. Allt är föränderligt.

Söndagsscones

"Nähä, för vi handlar på Ekostore!" Det sa jag till två kvinnor på Linnégatan som vänligt frågade Simon och mig om vi ville ha ekologiska varor leverade till dörren. De var från Årstiderna och ville göra reklam. Men jag gjorde som svar reklam för Ekostore. Efteråt uppmärksammade Simon mig på att det kanske inte lät helt trevligt. Ojdå.

Potatissalladen häromdagen blev mycket god. Hällde en dressing med olivolja, dijonsenap, citronsaft, salt och rosépeppar över. Igår gjorde vi en liknande sallad men bytte ut potatisen mot quinoa. Gott det också. Men färskpotatis slår det mesta.

Idag är det söndag. Och söndagkvällar är lika med scones. Vore ju synd att tröttna på scones så därför försöker vi variera dem. Kvällens scones innehöll hälften vetemjöl, hälften grahamsmjöl, rapsolja, yoghurt, fint hackade valnötter och så det vanliga... salt och bakpulver.

Potatissallad kanske...

Efter en sjuka i magen och en massa annat så har det varken blivit god mat eller bloggande. Men nu hoppas jag på ändring. Svängde förbi Rollands i eftermiddags och köpte färsk sparris. Ska kanske göra en sallad med färskpotatis, sparris, linser och bacon till kvällen. Inhandlade lite snacks också; kanderade mandlar, torkade fikon och torkade jordgubbar (smakar inte som de röda oblaterna som finns i viss Havrefras).