Ojojoj!

Ojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojoj.

Kanal 9 ska börja visa Brideshead Revisited ikväll kl 21!

Ojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojoj.

Los Angeles-illamående

Innan mina treor i svenska slutar har jag velat ge dem några av mina kulturfavoriter. Så de vet vad de ska läsa/se/lyssna på när de går ut i vuxenlivet och är utan min goda vägledning. Jag har tjatat om Margaret Atwood (såklart!), tagit med mig tidningen Sex och pratat mig varm för Mattias Alkbergs betydelse för den svenska indiepopen. Nu hade turen kommit till mina filmidoler och det var så svårt, så svårt att välja. Man vill ju att det ska vara nåt de kan gilla samtidigt som det är nåt jag gillar. Valet föll till slut på Woody Allens Annie Hall.

Vete sjutton om det gick hem. Jag småfnissade hela tiden men eleverna satt rätt tysta. En del skratt hördes när Woody Allen körde sina bröderna Marx-snubbelskämt. Men då var jag tystare. Jag hade lockat med att detta var den romantiska komedins grundfilm som inspirerat bland annat Måns Herngren och Hannes Holm (även om de inte lyckats så bra). Och om filmen i sig inte skulle omfamnas så tipsade jag om att kolla in Diane Keatons snygga kläder (vi pratar om modeintresserade Boråsungdomar). Men jag tror inte att nåt hjälpte. När jag efter filmen sa att "ni såg väl att det var Paul Simon" och de bara tittade gapande så kände jag att .. ja,ja, det var i alla fall värt ett försök.

Men själv kom jag att tänka på den stora konflikten som presenteras i filmen. Inte den mellan kärleksparet Annie och Alvy. Utan en som är viktigare än så. Den mellan östkust och västkust, New York mot Los Angeles. Ingen konflikt har varit mer betydelsefull i den moderna populärkulturen. New York skapade punken, men de kaliforniska skatekidsen tjänade pengar på den. James Ellroy placerade den hårdkokta deckaren på kullarna i Beverly Hills och Paul Auster svarade med att förvirra läsaren in i Brooklyns gator. Och aldrig visa vägen ut. David Letterman kämpar ständigt om tittarna med Jay Leno. Listan kan göras lång och jag märker att detta är ett ämne större än bara ett blogginlägg. Jag får be att återkomma.

Ni vet nog i alla fall på vilken sida Woody Allen står. Om inte så blir det mer än tydligt när han i Annie Hall blir den förste med diagnosen Los Angeles-illamående.

Mama

Fick en prenumeration av Mama av svärmor i julklapp. Har nu haft ett halvår av glamorös läsning. Har tidigare inte uppmärksammat receptdelen, men idag blev det "Fröfisk med rostade rotfrukter och ärtpesto". Den vita fisken panerades med ägg, sesam-, solros- och pumpafrön. Tyvärr blev vi inte så överväldigade som man alltid hoppas att man ska bli. Rotsaker i ugn är ju som det är, fisken ok, men ärtpeston blev något mastig. Nja.

Jaha-känslan

Inte bara goda päron har de på Ekostore. Fantastiska potatisar också. Sorten Linda köpte Simon häromdagen och idag blev det ugnsrostad potatis och kålrotsstripes med ryggbiff och en morotstzatsiki. Första gången vi gjorde tzatsiki med morot. Den blev god. Ingredienserna för de som vill veta är yoghurt, grovriven morot (lätt fräst i olja), vitlök, mynta och lite salt och svartpeppar.

Att titta på actionfilm är för mig som att gå på McDonalds. Innan tänker jag att "Det här vill jag verkligen!" och efteråt "Jaha.". Tittade på Casino Royal igår och fick just den där jaha-känslan. Underhållande men... Sista halvtimmen blundade jag och bad Simon att säga till om det hände något extra spännande.

Ikväll blir det filmen Efter bröllopet och lite gott att äta. Bland annat ska vi prova Ostsnacks hämtat från Arla-köket. Lite god och smakrik hårdost i tärningar blandat med hackad basilika, rapsolja, balsamvinäger, flytande honung och rostade pumpafrön. Hoppas inte att jaha-känslan infinner sig.

De röda Williamspäronen

Egentligen är det väl Sigrid som ska skriva om mat här, men hon är inte bloggbar för tillfället så jag passar på. Och egentligen hade jag inte tänkt berätta så mycket om vad du ska göra med ingredienserna som var du ska köpa dem.

Släng inte gårdagens GP i återvinningen! Än. Slå istället upp sidorna 54 och 55 i första delen och läs om våra vänner Hanna och Jonas som öppnat en alldeles egen livsmedelsbutik i centrala Göteborg, med enbart ekologiska varor i sortimentet. Ni som inte har GP kan läsa om butiken här. Gå sedan dit med snabba steg och handla. De röda Williamspäronen rekommenderas varmt.

Kalla mig

Idag hör jag fått höra ett tal av en elev om, som hon sa själv, "något mycket viktigt som vi alla tänker på ... sex!" Sen drog hon igång och tog fram alla fördelar med sex, även hur man ska lösa det utan en partner. Lite lätt generad var jag nog, men inget mot klasskamraterna som lyssnade. De satt knäpptysta och skruvade besvärat på sig. Ja, se dagens ungdom. Lite sexsnack får man väl tåla. Så nu tänkte jag testa om mina bloggläsare fixar det...

Ytterligare en vän har nu berättat att "fru och barn kanske inte är min grej". Han är nu förlovad med en kille och tycks vara hur lycklig som helst. Och jag är mer än glad för hans skull.

Men i de kyrkliga kretsar jag kommer från är det ingen självklarhet att jubla över kärleken. I alla fall inte om den är mellan två personer av samma kön. Man säger att Bibeln så tydligt talar emot homosexualitet och eftersom Bibeln är den kristnes rättesnöre anses det vara oförenligt med en kristen tro att stödja homosexualitet och, Gud förbjude, vara homosexuell. Om man inte följer den linjen anses man vara anhängare av "flummig liberalteologi" och vilja driva normupplösningen så långt det går. Ni kanske anar ironin. Ni kanske anar att jag inte håller med. Dessutom läste jag nyligen en artikel som gav ett nytt perspektiv på frågan.

Författaren, exeget i nytestamentlig teologi, menade att sexualsynen under Paulus tid överhuvudtaget inte var mycket att hurra för. Kyrkoklyschan "men Bibeln ser faktiskt positivt på sex" kanske inte helt och hållet stämmer. Romarrikets ideal kanske inte var den omtalade fria synen på sex utan snarare en total avhållsamhet. Att ha full kontroll över sig själv var den främsta egenskapen. Sex hotade definitivt detta. Lustar var till för att kontrolleras, inte ge efter för.

Om det inte gick att hålla emot rekommenderar Paulus i och för sig att det håller sig inom äktenskapet mellan en man och en kvinna. Men inte för att trohet och heterosexualitet var eftersträvansvärt. Utan för att det åtminstone inte rubbade maktbalansen. Sex var ingen jämlik aktivitet. Det skulle ske mellan en överordnad och en underordnad part, vilket passar in på mannens och kvinnans roll i äktenskapet. Och ni kan säkert gissa hur maktbalansen såg ut. Sex mellan två män däremot rubbade ju balansen eftersom det var mellan två jämställda parter. Och därför rekommenderades det ej.

Så detta är den sexualsyn som de bibeltrogna säger sig försvara med sitt motstånd mot homoäktenskap. Samtidigt vill de verka för ett jämställt förhållande mellan man och kvinna (okej, jag vet att en del inte ens vill det). Så obibliskt.

Givetvis måste en religiös skrift ständigt omtolkas. Det är dessutom en judisk, och därmed biblisk, tradition att göra så. Användningen av religiösa skrifter var inte statisk då och bör inte vara det nu heller. En troende behöver inte stå för 2000 år gamla värderingar för att kallas troende.

Ni får gärna kalla mig "flummig liberalteolog" om ni vill. I så fall skulle jag bli stolt.

Om någon vill läsa artikeln jag nämner så kan jag skicka den om ni ber snällt.

Raggisar

"... få lite fart på bloggandet...". Förlåt Simon, jag var visst inte till så mycket hjälp. Nu kanske några av er tror att Simon och jag kommunicerar genom den här bloggen. Men så är det inte. Vi kommunicerar genom Frans. " Frans, tror du att pappa vill diska?" Mycket användbart.

Och vad blev det för mat ikväll? Smålänning som man (delvis) är har man blivit uppfödd på raggmunk. Ikväll blev det en ugnsraggmunk. Smidigt när man inte har så mycket tid (och inte vill lukta stekos). Blev bara med potatis den här gången. Gott annars att ha i olika rotsaker. Ångrar sååå nu i efterhand att vi inte hade de röda vinbären (som vi har i en burk i kylskåpet) till, istället för den grymt tråkiga köpe-lingonsylten.