Kalla mig

Idag hör jag fått höra ett tal av en elev om, som hon sa själv, "något mycket viktigt som vi alla tänker på ... sex!" Sen drog hon igång och tog fram alla fördelar med sex, även hur man ska lösa det utan en partner. Lite lätt generad var jag nog, men inget mot klasskamraterna som lyssnade. De satt knäpptysta och skruvade besvärat på sig. Ja, se dagens ungdom. Lite sexsnack får man väl tåla. Så nu tänkte jag testa om mina bloggläsare fixar det...

Ytterligare en vän har nu berättat att "fru och barn kanske inte är min grej". Han är nu förlovad med en kille och tycks vara hur lycklig som helst. Och jag är mer än glad för hans skull.

Men i de kyrkliga kretsar jag kommer från är det ingen självklarhet att jubla över kärleken. I alla fall inte om den är mellan två personer av samma kön. Man säger att Bibeln så tydligt talar emot homosexualitet och eftersom Bibeln är den kristnes rättesnöre anses det vara oförenligt med en kristen tro att stödja homosexualitet och, Gud förbjude, vara homosexuell. Om man inte följer den linjen anses man vara anhängare av "flummig liberalteologi" och vilja driva normupplösningen så långt det går. Ni kanske anar ironin. Ni kanske anar att jag inte håller med. Dessutom läste jag nyligen en artikel som gav ett nytt perspektiv på frågan.

Författaren, exeget i nytestamentlig teologi, menade att sexualsynen under Paulus tid överhuvudtaget inte var mycket att hurra för. Kyrkoklyschan "men Bibeln ser faktiskt positivt på sex" kanske inte helt och hållet stämmer. Romarrikets ideal kanske inte var den omtalade fria synen på sex utan snarare en total avhållsamhet. Att ha full kontroll över sig själv var den främsta egenskapen. Sex hotade definitivt detta. Lustar var till för att kontrolleras, inte ge efter för.

Om det inte gick att hålla emot rekommenderar Paulus i och för sig att det håller sig inom äktenskapet mellan en man och en kvinna. Men inte för att trohet och heterosexualitet var eftersträvansvärt. Utan för att det åtminstone inte rubbade maktbalansen. Sex var ingen jämlik aktivitet. Det skulle ske mellan en överordnad och en underordnad part, vilket passar in på mannens och kvinnans roll i äktenskapet. Och ni kan säkert gissa hur maktbalansen såg ut. Sex mellan två män däremot rubbade ju balansen eftersom det var mellan två jämställda parter. Och därför rekommenderades det ej.

Så detta är den sexualsyn som de bibeltrogna säger sig försvara med sitt motstånd mot homoäktenskap. Samtidigt vill de verka för ett jämställt förhållande mellan man och kvinna (okej, jag vet att en del inte ens vill det). Så obibliskt.

Givetvis måste en religiös skrift ständigt omtolkas. Det är dessutom en judisk, och därmed biblisk, tradition att göra så. Användningen av religiösa skrifter var inte statisk då och bör inte vara det nu heller. En troende behöver inte stå för 2000 år gamla värderingar för att kallas troende.

Ni får gärna kalla mig "flummig liberalteolog" om ni vill. I så fall skulle jag bli stolt.

Om någon vill läsa artikeln jag nämner så kan jag skicka den om ni ber snällt.