Egentligen hade jag tänkt att skriva något om hur jag redan börjat rata Ryan Adams för musik som handlar om någonting utanför den egna naveln. Om Mattias Alkberg och Parker Lewis och min oro över Håkan Juholt. Men så fick jag höra om
det här och blev alldeles pirrig och nu kan jag inte tänka på något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar