Förhöstmusik

När sensommaren går över i förhöst vill man ha något från de vindpinade brittiska öarna. Man vill ha något i kofta och manchesterjeans. Man vill ha någon som blivit uppfödd på Nick Drake och förälskat sig i Nico. Man vill ha musik som är så snäll att man blir generad. Med andra ord vill man höra Fionn Regan sjunga så här fint om och om igen.

Nu kanske du säger att det påminner inte så lite om en kanadensare med runda kinder. Du har givetvis rätt.

Elljusspår

Vi hade idrott två gånger i veckan när jag gick på högstadiet. Minst en av de gångerna, det känns som fler, sprang vi elljusspåret i Grimsta. Oftast var det spåret på 2,5 km, men mot slutet av nian höjdes kravet på att klara 5 km. Jag avskydde de lektionerna. Det gick alltid ut på att springa så snabbt som möjligt för att nå bra betyg. Jag vet många som fuskade. De sprang en bit på spåret, sen vek de av in i skogen, satte sig för att vänta en stund och sprang sen ut en bit före målgången. Strålande tider varje gång och idrottsläraren gav högsta betyg. Själv släpade jag mig runt med ständigt håll och nådde bara tider som gav en trea i betyg och nedlåtande blickar från samma idrottslärare.

Jag minns det igen när jag går längs ett elljusspår i Hindås. Jag tänker att alla elljusspår är lika. Samma granar som kantar samma väg av spån och grus. Jag är tillbaka på Grimstaspåret igen och det är en obehaglig känsla. Det var inte bara orättvisan på idrottslektionerna som gjorde Grimstaspåret till en fasa. Det gick hela tiden rykten om att det fanns våldtäktsmän, rånare och mördare i spåret. På anslagstavlan vid starten fanns reklam om överfallslarm. Och det är det som är det märkliga med elljusspår: ljuset gör att man kan springa på kvällen, men aldrig i livet att någon skulle våga göra det.

John Ajvide Lindqvist vet detta. I inledningen av Låt den rätte komma in hittas döda kroppar hängandes i skogen, tömda på blod. Längs med Grimstas elljusspår. Förmodligen var jag inte ensam om att hata de där lektionerna.

Löpning handlade för mig mer om att springa ifrån någon/något än att springa mot ett mål. Att springa av rädsla istället för motion. Som ni förstår omfamnar jag inte de senare årens löparboom helt och hållet. Vi är fler som ser på det med skepsis. Men kanske av olika anledningar.

Michael Kiwanuka

Som ni kanske märkt läser jag ofta den där killen i Killinggänget som ibland kan ses ströva omkring på Vallgatan. Jag orkar helt enkelt inte själv leta upp ny musik, så jag behöver någon professionell som gör det åt mig. Det senaste jag fastnat för är det här.

Jag tänkte skriva nånting om att det låter som Beth Orton med lite mer soul. Eller som Bill Withers helt enkelt. Fast det märker ni ju när ni lyssnar.

Det är väl värmen antar jag

Det har varit varmt idag. Kanske inte så hemskt varmt egentligen, men det kändes så. Jag har varit mer irriterad än vanligt. Jag har gjort sånt jag ångrar och sagt sånt jag inte borde. Det är väl värmen antar jag.

Värme och vrede går hand i hand i fiktionens värld. Du kanske minns hettan i Spike Lees Do the Right Thing som får gästerna på Sal's pizzeria i Brooklyn att koka över. I en annan New York-film, A Guide to Recognizing Your Saints, slutar den varma sommardagen i ett mord framför en spelautomat. Och vad var det Mersault gav som förklaring till att han sköt en arab i Albert Camus Främlingen? Just det, solen i ögonen.

Men inte godtar vi Mersaults förklaring? Ett mord går inte att skylla på solen och värmen. Det måste finnas en riktig orsak. Men Mersault ger ingen. Precis som Mark i Siri Hustvedts Vad jag älskade. Varför ljuger Mark? Varför stjäl han? Varför går han på droger? Alla runtomkring frågar, men han kan inte svara. Nån gång anger han föräldrarnas skilsmässa som orsaken till drogmissbruket. Han tror inte på det själv, men han förstår att andra vill ha förklaringar.

Det är väl så vi funkar. Allt måste ha en orsak, eller åtminstone nån förklaring. Människor gör inte bara saker utan anledning. Och orkar man inte gräva fram en sann förklaring skyller man på något annat. Som värmen.

Det hade lika gärna kunnat vara en iskall dag. Det var inte värmen.

Förlåt.