Idag gillar jag allra mest Blue. Mer pop än de andra folk/countryspåren. Annars gillar jag att de inte försöker dölja sina referenser. När de sjunger att de skulle vilja vara Emmylou och objektet för kärleken Gram så blir ingen direkt chockad. Det hade vi redan gissat. När sen Conor Oberst kommer in med sin röst i den starkt Bright Eyes-doftande The King of the World höjer man inte på ögonbrynen ens. Så självklart. Och så, fantastiskt.
Samtidigt som jag skriver det här nås jag av en röst från älskade Teenage Fanclub och då vet jag vad som kommer att vara den mest fantastiska musiken imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar