Om magen, för sista gången?

Jag vet att jag utlovat texter om Johannes Anyurus smattrande asfaltspoesi eller annan omistlig litteratur, men just nu är det annat som ockuperar mina tankar. Så ni får ha överseende med att även detta inlägg handlar om magen.

Idag var vi på överburenhetskontroll (ännu ett nytt ord jag lagrat i min ordbok). Två veckor efter utsatt datum och ännu ingen bebis. På sjukhuset konstaterades att den trivdes bra i magen och därför ska den inte tvingas ut än. Det verkar som det vi har försökt att förbereda oss på under så lång tid ändå inte blir som man tänkt sig. Det är väl sällan något blir det.

Det enda som är säkert är att föräldraskapet är närmare än någonsin. Jag har märkt att det på sätt och vis redan är här. Min hjärna tycks sortera informationen på ett annat sätt än förut. Det som tidigare var obetydligt har nu blivit livsviktigt. En barnvagn smiter aldrig förbi min blick och ett barnskratt får mig alltid att rycka till. Jag läser Hemliga pappan varje dag och håller koll på vår kompis Malins blogg om sina barns påhitt. Tankarna är förändrade. Nu väntar bara resten.

Kanske blir det här sista gången jag nämner ordet mage i den här bloggen. Jag vill hellre använda ordet bebis. Så, bebisen, du kan ta och komma nu.